Jag blev tvungen att avbryta resan i Strasbourg pga. sjukdom och problem hemma. Fortsättningen från Strasbourg genom de fina Schwartzwald-bergen och de österrikiska alperna får följa en annan gång.
fredag 26 juli 2013
tisdag 9 juli 2013
Luxemburg city 7/7
Det ar inte bara Madeleinekakor som lamnar starka minnen. Jag satt pa ett café vid stora torget i Luxemburg city och njot av att titta pa manniskor som gick forbi och av att lyssna pa den djupa kvinnliga rosten fran scenen bredvid. Det ar "me you zik"-festival i Luxemburg och tjejen som sjunger ar uppenbarligen popular. Denna dag blev min egna vilodag eftersom jag tvingats ta taget fran Trois-Vierges till Luxemburg city da jag ville kolla hos en optiker vad som kunde ha hant med mitt oga som gjort ont hela natten. Tyvarr kunde optikern inget gora, sa jag hoppades det skulle ga over av sig sjalvt. Genvagen med tag (for ovrigt snabbt, billigt och fritt med cykel) hade gett mig en dag att njuta av stan, ligga i bikini i en bark, lasa en lanad fransk bok och ata gott pa vit duk med silverbestick. Eftersom jag inte hittat den typiska plommonpajen lyxade jag till dagen ytterligare med en glansande hallonbakelse. Det farska halloned som delade hedesplatsen overst med en liten macaron forde med sig artals lycka fran barndoms sommrar pa landet och tiden stannade for en kort stund. Hallonet - min Madeleinekaka.
Belgien 24 dagar in i resan
Tva dagar, tva landsgranser har jag och Toni passerat sedan vi lamnade Maastricht. Vi hade lunchat uppe pa en kulle, var forsta hojd sedan Hallandsasen, med utsikt over stan och det roda kyrktornet, och med mitt livs godaste grekiska sallad i magen (mmm... farsk kapris, stora grona oliver, mjukt syrliga soltorkade tomater och en stor bit cramig feta) rullade vi ner for kullen och langst kanalen soderut. Cykelbanan forsvann helt plotsligt fran vagen som strax darefter overgick i sliten betong vars skarvar dunkade under hjulen. Sa daliga vagar hade vi aldrig tidigare stott pa i Holland och nar den forsta skylten pa franska dok upp insag vi att vi ovetandes smugit oss over gransen till Belgien. Utan fanfar; flaggor eller vagbommar! Snopet.
Forvantningar ar nagot som kan avgora hur man upplever en handelse eller en dag i sitt liv. Min morot under var sista dag i Holland, da vi cyklade 120 tunga kilometer for att na var vantande vard i Maastricht var en kort forsta dag i Belgien. Bara vi passerade den stora industristaden Liège skulle vi vara nojda for dagen. Dit ar det knappa 40 km fran gransen langst cykelleden Ravel 1 langst floden, sa varken de typiska kullerstensbelagda bygatorna eller att cykelskyltarna forsvann och vi hamnade pa en grasbevuxen stig hindrade mig fran att gilla de charmigt slitna husen och den lite kantiga belgiska dialekten. Tills det att stigen helt forsvann i en skog av brannasslor och vi fick vanda tillbaka i 30 minuter for att hitta Ravel 1 och en vettig asfalterad vag igen. Forbannad! Jag var sa forbannad over var idioti som nu gjort var korta dag sa mycket langre. Forvantningar ar nagot man maste vara forstiktig, och framfor allt mycket medveten om, med nar man cyklar langt.
"Livet ar som en rod ros, underbart vackert men kan gora ont ibland" Fick jag hora fran en av ,ina nya vanner pa for forsta camping nara Esneux soder om Lièege. Dar kunde vi ocksa pa morgonen kopa en karta over Belgien sa vi slapp cykla pa mitt kartminne och nagra enstaka cykelskyltar. Denna dag blev ett klattrande och svettigt projekt da vi skulle ta oss over Ardennerna. Vi hade gjort ett mycket klokt drag i planeringen: Vi cyklade pa vagar som foljde taget till Luxemburg, for taget, precis som jag, gillar inte nar det ar alltfor brant, sa det foljer i sin tur floddalarna over berget. Det blev trots det en lang dag for att komma dessa 600 meter over havet var vi, aven denna gang ovetandes, rakade passera gransen till Luxemburg.
Forvantningar ar nagot som kan avgora hur man upplever en handelse eller en dag i sitt liv. Min morot under var sista dag i Holland, da vi cyklade 120 tunga kilometer for att na var vantande vard i Maastricht var en kort forsta dag i Belgien. Bara vi passerade den stora industristaden Liège skulle vi vara nojda for dagen. Dit ar det knappa 40 km fran gransen langst cykelleden Ravel 1 langst floden, sa varken de typiska kullerstensbelagda bygatorna eller att cykelskyltarna forsvann och vi hamnade pa en grasbevuxen stig hindrade mig fran att gilla de charmigt slitna husen och den lite kantiga belgiska dialekten. Tills det att stigen helt forsvann i en skog av brannasslor och vi fick vanda tillbaka i 30 minuter for att hitta Ravel 1 och en vettig asfalterad vag igen. Forbannad! Jag var sa forbannad over var idioti som nu gjort var korta dag sa mycket langre. Forvantningar ar nagot man maste vara forstiktig, och framfor allt mycket medveten om, med nar man cyklar langt.
"Livet ar som en rod ros, underbart vackert men kan gora ont ibland" Fick jag hora fran en av ,ina nya vanner pa for forsta camping nara Esneux soder om Lièege. Dar kunde vi ocksa pa morgonen kopa en karta over Belgien sa vi slapp cykla pa mitt kartminne och nagra enstaka cykelskyltar. Denna dag blev ett klattrande och svettigt projekt da vi skulle ta oss over Ardennerna. Vi hade gjort ett mycket klokt drag i planeringen: Vi cyklade pa vagar som foljde taget till Luxemburg, for taget, precis som jag, gillar inte nar det ar alltfor brant, sa det foljer i sin tur floddalarna over berget. Det blev trots det en lang dag for att komma dessa 600 meter over havet var vi, aven denna gang ovetandes, rakade passera gransen till Luxemburg.
fredag 5 juli 2013
Holland Amsterdam - Maastrcht
Nu har vi foljt en av Hollands cykelleder som leder over hela landet. Det finns mangder av olika leder att valja pa, roda svampar som visar den snabba vagen, grona skyltar som visar den vackra vagen, och nu, LF7 som korsar hela landet och slutar i Maastricht, Hollands aldsta stad.
Det ar spannande att prova ost i alla laner man passerar och Holland ar ju kant for sin gula ost. Den unga ar en mild Gouda (som uttalas Hchauda), men den aldre osten ar helt fantastisk i sin salta och lite skarpa karaktar. Den kommer daremot i lite tunnare skivor.
Sen ska man inte glomma de hollandsta pannkakorna som, i stil med en fransk crepe eller galette, kommer stora och fyllda. Jag har jagat hela landet efter ett pankakshus, men de dyker alrig upp nar man ar hungrig. Jag kande mig darfor manad att gora mina egna till frukost, och det var en mycket bra ide. Lite omvaxlingt fran allt brod man annars ater ar valdigt valkommet.
Ingen resa genom landet ar komplett utan sina vaderkvarnar, och nu nar vi foljer LF7:an och de mindre trafikerade vagarna har vi sett fler. Upp till 100km i timmen kan vingarna ga om det blaser och kvarnhjulet ar urkopplat. Det ar fort!
Cyklandes blir luncherna ibland ett hopplock av lite mat man hittat pa vagen, och denna dag hittade jag ett fiskstand som salde friterad fisk med tartarsas, som gick perfgekt med en saftig tomat, ost och lite brod.
Middagen daremot ar garna lagad och varm, och enkel om det gar under langa dagar da jag inte orkar laga mat lange. Lite farsk pestotortellini med creme fraiche och coctailtomater, det mattar rejalt!
Holland ar inte bara kanaler, utan aven hedar och skogsomraden som man kan hamna pa ovetandes om man foljer en markerad rutt utan att bry sig om vad som hander pa kartan.
Korsbaren borjar mogna har sa ett mellanmal i pase kan inte passa sig battre tillsammans med en mjukglass i solen. Det samtidigt som Toni ater en av sina mer typiska maltider, kakor och bananer till lunch.
Och sjalvklart ska man smaka en hollandsk frukost sista morgonen hos Frank, var warmshowers-vard i Maastricht.
Det ar spannande att prova ost i alla laner man passerar och Holland ar ju kant for sin gula ost. Den unga ar en mild Gouda (som uttalas Hchauda), men den aldre osten ar helt fantastisk i sin salta och lite skarpa karaktar. Den kommer daremot i lite tunnare skivor.
Sen ska man inte glomma de hollandsta pannkakorna som, i stil med en fransk crepe eller galette, kommer stora och fyllda. Jag har jagat hela landet efter ett pankakshus, men de dyker alrig upp nar man ar hungrig. Jag kande mig darfor manad att gora mina egna till frukost, och det var en mycket bra ide. Lite omvaxlingt fran allt brod man annars ater ar valdigt valkommet.
Ingen resa genom landet ar komplett utan sina vaderkvarnar, och nu nar vi foljer LF7:an och de mindre trafikerade vagarna har vi sett fler. Upp till 100km i timmen kan vingarna ga om det blaser och kvarnhjulet ar urkopplat. Det ar fort!
Cyklandes blir luncherna ibland ett hopplock av lite mat man hittat pa vagen, och denna dag hittade jag ett fiskstand som salde friterad fisk med tartarsas, som gick perfgekt med en saftig tomat, ost och lite brod.
Middagen daremot ar garna lagad och varm, och enkel om det gar under langa dagar da jag inte orkar laga mat lange. Lite farsk pestotortellini med creme fraiche och coctailtomater, det mattar rejalt!
Holland ar inte bara kanaler, utan aven hedar och skogsomraden som man kan hamna pa ovetandes om man foljer en markerad rutt utan att bry sig om vad som hander pa kartan.
Korsbaren borjar mogna har sa ett mellanmal i pase kan inte passa sig battre tillsammans med en mjukglass i solen. Det samtidigt som Toni ater en av sina mer typiska maltider, kakor och bananer till lunch.
Min hand ar en av de minsta som finns, sa det ar jordgubben som ar STOR!
Och sjalvklart ska man smaka en hollandsk frukost sista morgonen hos Frank, var warmshowers-vard i Maastricht.
Amsterdam
Vilodag! Efterlangtade, fantastiska vilodag!
Efter att ha cyklat konstant fran Helsingborg var det verkligen dags for en vilodag. Den hade behovts tidigare, men det blev aldrig riktigt av pa grund av daligt vader och mojlighet att sova under ett tak ganska manga kilometer bort. Men nu fick vi antligen vila cykelbenen, och jag och Toni tog en paus fran varandra under en dag och gjorde olika saker. Problemet nar man reser med nagon man inte kanner ar att man kan ha valdigt olika installning till hur mycket man ska cykla, vad som ar vart att stanna och titta pa, och vilka omvagar som ar intressanta. Vi har till och med diskuterat om vi separera och cykla resterande vagen sjalva. Det skulle ta Toni tva tredjedelar av tiden och han skulle komma hem fortare, och jag skulle inte behova kanna mig pressad utan jag skulle kunna stanna oftare for att ata nagonting roligt eller se nagonting fint. MEn an sa lange cyklar vi ihop.
I Amsterdam hittade jag snabbt ett cafe dar jag satte mig for att smaka en av alla sorters pajer. Omhuldad och trygg i en doft av varm smordeg och nybakat brod blev det en pumpapaj med blamogelost och mandlar och en stor suck av gladje over att fa njuta av lugnet.
Sen promenerade jag runt stan, cilket man absolut bor ta en dag for att gora utan stress. Den ar inte sa liten som man tror dock, sa det kan vara bra att spara benen lite om man ska cykla vidare nasta dag. Antligen i en stor stad gar det att hitta intressant ekologisk mat och cyklandes har jag blivit alltmer sugen pa sot dricka. Det maste vara kombinationen av kaloriforbranningen och att man kanske inte dricker tillrackligt.
Och med nagra sista ord fran Amsterdam:
Efter att ha cyklat konstant fran Helsingborg var det verkligen dags for en vilodag. Den hade behovts tidigare, men det blev aldrig riktigt av pa grund av daligt vader och mojlighet att sova under ett tak ganska manga kilometer bort. Men nu fick vi antligen vila cykelbenen, och jag och Toni tog en paus fran varandra under en dag och gjorde olika saker. Problemet nar man reser med nagon man inte kanner ar att man kan ha valdigt olika installning till hur mycket man ska cykla, vad som ar vart att stanna och titta pa, och vilka omvagar som ar intressanta. Vi har till och med diskuterat om vi separera och cykla resterande vagen sjalva. Det skulle ta Toni tva tredjedelar av tiden och han skulle komma hem fortare, och jag skulle inte behova kanna mig pressad utan jag skulle kunna stanna oftare for att ata nagonting roligt eller se nagonting fint. MEn an sa lange cyklar vi ihop.
I Amsterdam hittade jag snabbt ett cafe dar jag satte mig for att smaka en av alla sorters pajer. Omhuldad och trygg i en doft av varm smordeg och nybakat brod blev det en pumpapaj med blamogelost och mandlar och en stor suck av gladje over att fa njuta av lugnet.
Sen promenerade jag runt stan, cilket man absolut bor ta en dag for att gora utan stress. Den ar inte sa liten som man tror dock, sa det kan vara bra att spara benen lite om man ska cykla vidare nasta dag. Antligen i en stor stad gar det att hitta intressant ekologisk mat och cyklandes har jag blivit alltmer sugen pa sot dricka. Det maste vara kombinationen av kaloriforbranningen och att man kanske inte dricker tillrackligt.
Bortsett fran kanalerna och de vackra husen och arkitekturen sa ar det vart att passera Ann Franks hus som ligger i kvarteret Jordaan och ga till gay-trianglarna som i denna regnbagsfargade stad ar ett monument for acceptans och respekt.
Med lite behov av att kanna mig som hemma efter en sa lang cykling sa besokte jag ocksa Amsterdams klatterhall dar Max, var vard fran warmshowers, jobbar. Det ar inte ovanligt att det kommer dit gapande turister som undrar vad denna spannande arkitektoniska skapelse innehaller, och dessa brukar aven tycka att insidan av klattrande glada amsterdambor som varvar traningen med en ol och nachos i klatterhallens bar ar minst lika spannande. Nara klatterhallen ligger det annu mer futuristiska tekniska museet som, aven om det inte intresserar att ga in, ar valdigt intressant att passera kvallstid.
Och med nagra sista ord fran Amsterdam:
onsdag 3 juli 2013
Tyskland dag 5 -> Holland
Hej!
Det har varit mycket cyklande och lite tid att skriva. Alldeles FOR mycket cyklande da vi inte alls hallt 80km\dag utan faktiskt kommit narmre 100km varje dag vilket ar lite for mycket for mig om jag ska vara pigg i huvuet. Kameran blir utan batteri ibland ocksa, men lite far ni:
Vi fick sallskap af Philipp fran warmshowers som lat oss bo, tvatta, ata goda hemmagjorda energibollar och som sallskapade oss nastan hela vagen fran Jever till Leer i nordvastra Tyskland.
Vi rakade cykla lite langre an planerat och hamnade utmattade (jag, inte Toni) hos Arthus och Benedetta i Holland. Jag ar valdigt trott och glad over att fa ta en dusch.
Hollands lustiga svampar som visar cykelvagen.
Lite extra energi. Kroketter av flera slag. Den godaste var helt klart den med massa smalt ost.
Forsta kanalen. En av manga manga kanaler i Holland.
Glada fria hons med mycket plats att picka och springa runt pa.
Jever-ol kopt i Jever. Bra bastu-ol skulle jag saga.
En av alla broar over alla kanaler.
Det ligger mycket gatusten i Holland. Och inte laggs den for hand minsann.
Lite lacker arkitektur.
Och lite lacker ost!
Hedlandskapet en dagsetapp oster om Amsterdam.
Det har varit mycket cyklande och lite tid att skriva. Alldeles FOR mycket cyklande da vi inte alls hallt 80km\dag utan faktiskt kommit narmre 100km varje dag vilket ar lite for mycket for mig om jag ska vara pigg i huvuet. Kameran blir utan batteri ibland ocksa, men lite far ni:
Vi fick sallskap af Philipp fran warmshowers som lat oss bo, tvatta, ata goda hemmagjorda energibollar och som sallskapade oss nastan hela vagen fran Jever till Leer i nordvastra Tyskland.
Vi rakade cykla lite langre an planerat och hamnade utmattade (jag, inte Toni) hos Arthus och Benedetta i Holland. Jag ar valdigt trott och glad over att fa ta en dusch.
Hollands lustiga svampar som visar cykelvagen.
Lite extra energi. Kroketter av flera slag. Den godaste var helt klart den med massa smalt ost.
Forsta kanalen. En av manga manga kanaler i Holland.
Glada fria hons med mycket plats att picka och springa runt pa.
Jever-ol kopt i Jever. Bra bastu-ol skulle jag saga.
En av alla broar over alla kanaler.
Det ligger mycket gatusten i Holland. Och inte laggs den for hand minsann.
Lite lacker arkitektur.
Och lite lacker ost!
Hedlandskapet en dagsetapp oster om Amsterdam.
Amsterdam och text kommer nasta gang jag har internet! Over and out!
onsdag 26 juni 2013
Tyskland dag 4 - Färjan fran Bremenhaven
Dagarna i Tyskland börjar bli svara att skilja at. Cyklingen blir rutinmäsig efter ett tag och norra Tyskland har varit väldigt homogent i mina ögon. Under var tredje dag i detta land trampade vi runt i inlandet kring de vackra sjöarna och de sma byarna sydväst om Plön. Vi har köpt en väldigt bra karta pa en bensinmack för bara 9 euro som täcker hela Tyskland och lite till med en perfekt skala av 1:300 000. Vi använder den flitigt för spindelväven av vägar som täcker landet blir annars alltför förvirrande. Det finns fantastiskt manga skyltar för cyklister och cykelvägar nästan överallt, men att följa dessa blir som Toni säger: "Hakuna Matata". Cykelvägarna leder inte sällan den vackraste vägen, inte den kortaste vägen dit skylten pekar, och det är inte ovanligt att cykelvägen blir till grus. Man kan gott säga att det i Tyskland inte alltid är optimalt med racerdäck.
Pa klällen cyklade vi förbi naturomraden med vida öppna bokskogar som kallade pa varat tält. Vi valde dock att fortsätta en bit närmre Glückstadt eftersom klockan ännu inte blivit sa sen, och lusten att komma langt för en gangs skull var stor.
Omradet kring Rhin är bördigt, flackt, med stora öppna akrar, ett fatal hus och manga, manga hus. Oro, nervositet och stress fyllde mig när vi kom ut pa den oändliga slätten. Som en bergsget som inte vet när den kommer finna skydd för natten. Kvällskylan och nervositeten gör mig inte till en trevlig person och jag ville envist sätta upp tältet sa fort som möjligt pa de mest opassande ställen. Toni, som har lite mer vett kvällstid än jag, sade bestämt nej och hittade däreter en mycket bra plats bakom en vändplan för skolbussar pa en matta av tungt doftande kamomill.
Nu har landskapet förändrats och även under dagen har vi cyklat över sandiga akrar där tegelhusen star stadigt och brett och, vilket man plagsamt far erfara när man behöver en buske, överallt.
Pa klällen cyklade vi förbi naturomraden med vida öppna bokskogar som kallade pa varat tält. Vi valde dock att fortsätta en bit närmre Glückstadt eftersom klockan ännu inte blivit sa sen, och lusten att komma langt för en gangs skull var stor.
Omradet kring Rhin är bördigt, flackt, med stora öppna akrar, ett fatal hus och manga, manga hus. Oro, nervositet och stress fyllde mig när vi kom ut pa den oändliga slätten. Som en bergsget som inte vet när den kommer finna skydd för natten. Kvällskylan och nervositeten gör mig inte till en trevlig person och jag ville envist sätta upp tältet sa fort som möjligt pa de mest opassande ställen. Toni, som har lite mer vett kvällstid än jag, sade bestämt nej och hittade däreter en mycket bra plats bakom en vändplan för skolbussar pa en matta av tungt doftande kamomill.
Nu har landskapet förändrats och även under dagen har vi cyklat över sandiga akrar där tegelhusen star stadigt och brett och, vilket man plagsamt far erfara när man behöver en buske, överallt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)